I dagens digitala era står den tryckta tidningen inför en osäker framtid, särskilt när det gäller organisationer med en medlemstidning där det tryckta formatet traditionellt sett har varit en viktig kanal för att nå ut till medlemmarna. Detta har lett till en livlig debatt om dess överlevnad. För drygt ett år sedan valde DIK, fackförbundet för kultur- och mediebranschen, att enbart satsa på en digital plattform – Magasin K – för sin medlemsjournalistik och avstå från en tryckt tidning. Vi frågade chefredaktör Susanne Claesson hur denna övergång har påverkat DIK:s kommunikation med sina medlemmar och om det har varit en lyckad strategi.
Hej Susanne! Nu har det ju gått drygt ett år sen som DIK valde att lansera en helt digital medlemstidning som du blev chefredaktör för. Vad är dina största lärdomar från året som gått?
– Algoritmerna äger dig och dina läsare! Skämt åsido, men det tuffaste som nystartad digital tidning och varumärke har varit att få nätjättarna att bumpa upp oss i sökresultaten. Det har nästan tagit ett år för oss att få in den viktiga söktrafiken, det hade jag inte räknat med. Vår viktigaste kanal är vårt nyhetsbrev, som vi jobbar mycket med. Jag tror inte på RSS-nyhetsbrev eller att man bara slänger ihop det som legat på sajten senaste tiden – nyhetsbrevet ska vara kurerat och ha en tydlig, gärna personlig, avsändare. En annan lärdom är att periodiciteten är väldigt viktig, läsarna förväntar sig ett nyhetsbrev vid samma tidpunkt varje vecka.
”Det har nästan tagit ett år för oss att få in den viktiga söktrafiken, det hade jag inte räknat med.”
Hur har ni tänkt och jobbat för att få ut ert material till medlemmarna när det inte längre dimper ner i brevlådan hos dem som en tryckt medlemstidning gör? Ni har ju ändå fått en del spridning på er journalistik.
– Jag tror vi måste lämna bilden av att en tryckt medlemstidning skulle vara ett bättre sätt att nå medlemmarna bara för att den ligger på hallmattan. Du måste ju fortfarande ta upp tidningen och öppna den – telefonen har du förmodligen redan i handen. Vi når alla medlemmar och även externa prenumeranter med vårt nyhetsbrev och fördelen med att vara helt digitala är att vi direkt kan mäta hur framgångsrika vi är på att nå ut. Med en papperstidning vet du ju inte det – läsarundersökningar görs ju sällan efter varje utgåva. Vi har också satsat på egna granskningar och kartläggningar som plockats upp av andra medier – vilket såklart också ökar spridningen av vår journalistik.
Du har ju lång erfarenhet av att jobba med journalistiskt material i tryckt form. Tänker ni annorlunda när ni planerar, skriver och publicerar material än vad ni skulle gjort om ni hade en tryckt tidning tror du?
– Nyhetsbrevet är ju vår tidning, om man tänker sig en tidning i traditionell mening. Vi har vår deadline, vi tänker på mixen av ämnen och personer och så vidare, precis som när man producerar en papperstidning. Den största skillnaden är väl flexibiliteten, vi är inte bundna av format, trycktider och textlängder på samma sätt. Så det är absolut en större frihet att vara helt digital.
Till sist, vad skulle du säga är den största fördelen med att bara ha allt material digitalt?
– Det ger som sagt en helt annan flexibilitet för redaktionen och jag upplever också att vi är närmare läsarna än vad en printprodukt kan vara. Vi får responsen direkt, både genom trafiksiffror till artiklar och genom läsarmejl och kommentarer.
Läs också:
• Därför ska du ha en redaktionell strategi
